Om övervikt
Vad är övervikt
Övervikt är en kroppsvikt som överstiger den förväntade eller normalvikten, och innebär i termer av BMI ett BMI mellan 25 och 30. Individuella faktorer måste dock tas med i bedömningen av övervikt. Ett högre BMI kan bero på stor muskelmassa, medan övervikt avser en högre vikt som beror på ökade fettdepåer.
BMI som överstiger 30 definieras som fetma. För barn och ungdomar gäller andra riktlinjer.
Övervikt är starkt förknippat med en ökad risk för allvarliga sjukdomar, som leder till försämrat liv och för tidig död. Däremot kan normalvikt i övre referensintervallet troligen förbättra prognosen för den som redan blivit sjuk, och åtminstone för personer äldre än 50 år kan ett BMI omkring 25 hänga samman med ökad överlevnad.
Metoder för att avgöra övervikt
En enkel metod för att avgöra om en person är överviktig är att räkna ut dess kroppsmasseindex, Body Mass Index (BMI), som är en funktion av längd och vikt. Personer med ett BMI mellan 25,0 och 29,9 anses vara överviktiga, medan alla över 30,0 anses ha fetma.
BMI kritiseras för att vara ett trubbigt verktyg, som endast är en början vid fastställande av eventuell övervikt. BMI kan slå fel för personer som avviker från mallen, exempelvis extremt långa personer, slanka och otränade personer med mycket fett och lite muskler, eller kroppsbyggare. Barn i olika åldrar har andra referensintervall än vuxna.
Andra kriterier för ohälsosam övervikt är exempelvis bukfetma. Det är alltså möjligt att vara normalviktig sett till BMI men fet, om mängden kroppsfett är tillräckligt hög.
Vad beror övervikt på?
Övervikt orsakas rent fysiskt av ett för högt energiintag i förhållande till hur mycket man behöver. I Socialstyrelsens Folkhälsorapport från 2009, sid 212, skriver de att "Övervikt och fetma är resultatet av en samverkan mellan ärftliga faktorer och miljöfaktorer. Till miljöfaktorerna räknas framför allt fysisk inaktivitet, större intag av energi än vad man förbrukar, vissa typer av födoämnen och olika stressfaktorer (se också kapitlet Matvanor och fysisk aktivitet). Ärftliga faktorer spelar också in eftersom personer med anlag för fetma lättare lägger på sig extra kilon. Det finns omfattande forskning som visar att mönstret för nedärvning är komplicerat med många inblandade gener. Vissa gener har samband med både fetma och förändringar av blodsocker och blodfetter medan andra är kopplade till övervikt utan dessa störningar. Det är därför särskilt angeläget att förebygga och behandla övervikt eller fetma hos en person som har hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes i släkten".
Övervikt i världen och i Sverige
Andelen personer i världen med övervikt har stigit sedan 1980-talet, mätt i BMI. Högst medelvärde på BMI har länder i Oceanien, däribland Nauru (33,9 för män och 35,0 för kvinnor), medan USA har högst medel-BMI bland höginkomstländer. År 2008 hade, uppmätt med BMI, 1,46 miljarder människor i världen överstigit gränsen för normalvikt, varav ungefär 500 miljoner var feta. Detta innebär att nästan en miljard människor led av övervikt år 2008 i världen.
I Sverige är 49% av befolkningen mellan 16 och 84 år överviktiga eller feta, med ett BMI om minst 25,0, enligt folkhälsoenkäten för 2011 från Folkhälsoinstitutet. Siffran kan jämföras med USA där ca 68% av befolkningen har ett BMI om minst 25,0
Botemedel
Övervikt som beror på livsstilsfaktorer (relaterade till föda och motion) kan sällan behandlas enkelt genom en enkel lösning som en tillfällig diet eller bantningskur. En varaktig viktnedgång kräver förändrade beteenden vad gäller fysisk aktivitet, stillasittande, träning och matvanor. Att stirra sig blind på förändringar i kroppsvikt vid bantning kan få motsatt effekt, medan att lägga fokus på de nya vanorna oftare ger positiva resultat. Snabb viktminskning som vid bantning ger sällan bestående resultat, eftersom övervikten berodde på livsstilen som personen återgår till när dieten är över. Dessutom kan bantning trigga igång biologiska försvarsmekanismer mot svält, vilka motverkar viktnedgång.